Illern (Mustela putorius furo) hör till mårddjuren och några av kusinerna är mink, utter,vessla, hermelin, grävling och skunk. En iller hane blir
runt 36-40 cm lång vikt 1,3 kg - 2,5 kg, honan 29-36 cm och dom väger 0.45- 1,5 kg.
Illern finns vild i hela skandinavien och i större delar Europa.
Illern är den ända arten hos mårddjur som blivit domesticerad. Illern användes redan 350 f. kr till att fånga kaniner och råttor och man vet med säkerhet
att illern har funnits som tamdjur i Sverige sedan 1440-talet. Då användes den mest till jakt på kanin.
Liksom alla arter i familjen Mustelidae har illern doftkörtlar för att markera revir och som försvar. Den mest kända arten med doftkörtlar är skunken, men illerns doft är inte så
farlig som dess kusin skunken. Normalt sett sprutar den enbart när den är mycket rädd eller gör sig illa. Lukten är otrevlig, men vädras ut på ett par minuter.
In English
The
ferret (Mustela putorius furo) belongs to the mustelid family and some of the cousins are mink, otters, weasels,
stoats, badgers and skunks. A male ferret is around 36-40
cm tall, weighs about 1.3 kg - 2.5 kg, females 29-36 cm and they weigh
approximately 0.45 -1.5 kg.
The ferret lives wild throughout Scandinavia and in large parts
of Europe.
The ferret is the only species of mustelids that have become
domesticated. The ferret was already used 350 BC, to catch rabbits and rats,
and we know with certainty that the ferret has existed as domestic animals in Sweden since the
1440s. Then it was used mostly for hunting rabbits.
Like all species
of the family Mustelidae, the ferret has scent glands to mark territory and defense. The best known species with scent glands is the skunk, but the ferret scent is not as terrible as its cousin the skunk. Normally it squirts only when it is very scared
or gets hurt. The smell is unpleasant, but is aired out in a few minutes.